Frankrike etapp 31

Marols – Leignecq

25 september 2021, 24,0 km

<– Previous stage —— Next stage –>

Dagen går till högt belägna kyrkor och allehanda utsikter. Och slutligen upp för den sista dryga backen till Charmilles chambre d’hotes där vi med blandad framgång konverserar värdparet genom hela sjurättersmiddagen.

Solen är morgontrött så här sent på året. Det är inte ofta vi går upp samtidigt, men idag ska det hinnas med en förmiddagstur i jakten på vår borttappade handväska. Den trevliga hotelldamen bjuder på skjuts tur och retur till storstaden och dessutom på en uppsjö inte helt övertygande argument emot covid-vaccination. Det är allt från nanopartiklar som invaderar kroppen till att behovet av det avancerade vaccinet är en komplott iscensatt av den multinationella läkemedelsindustrin. Men hon var verkligen trevlig.
Vackra Marols innehåller inte bara anti-vaxxare utan även en tomteverkstad i full gång. Här pysslas det för fullt redan i september. Man blir sugen på att återvända och se vad två månaders julbestyr kan generera för underverk.
På 1150 meter över havet hittar man stenbyn Montarcher med 360 graders utsikt och så den obligatoriska 1100-talskyrkan. Här finns dessutom två utmärkta restauranger…
…vilka lockar långväga gäster. Särskilt en lördag. Och denna gång är vi verkligen i god lunchtid. Hade vi bokat bord undras det? Svaret var förstås nej och svaret på vår motfråga om ledigt bord kunde anas redan i blicken. Inte en brödbit kunde avvaras till två utsvultna pilgrimer. Ibland längtar man tillbaka till medeltiden. Då fanns alltid en kant över till en fotskavd vandrare.
Vi får njuta utsikten på fastande mage och hoppas på mer gästfrihet i nästa by.
Räddade. En baugettebit och varsitt praktfullt bakverk senare, samt med en hemrörd mangosorbet i näven så pekar mungiporna uppåt igen. Det hela avnjöts bland lekande barn hemma i bagarfamiljens pandemistängda Resto.
Och när blodsockret går upp så blir allting vackert. Man tror nästan man drömmer.
Sista backen kvar. Uppe på toppen kan den falkögde skönja kyrkan vid slutmålet.
Slutet gott. Allting gott. Vi tog oss upp för den branta backen, rundade borgen och landade slutligen hemma hos paret Charmille. Det var ett något bedrövat par som lagat mat i ett par dagar men just fått återbud från två franska familjer. Det blir bara vi fyra till middag, och mycket mat och en lång konversation på franska. En välkomstdrink, en dusch, tre hemkryddade aperitifer och sju väl tilltagna rätter senare snurrar det i huvudet av franska glosor och drycker. Tror osten knallade fram till bordet av sig själv. Lika flyfotade var dock inte vi när vi stapplade ner till rummet. Chambre d´hotes är ett underbart koncept, men inte alltid helt avkopplande.