Vi går barrunda mellan byarna längs den vackra vägen uppför berget. Idag behöver vi varken gå hungriga eller törstiga. Vandringsstigarna är på sina håll breda, sandiga och tätt mönstrade av fårklövar och de leder oss genom blandad terräng och spöklika byar hela vägen upp till slutbaren där vi kvitterar ut nyckeln till hus nummer 1. Tvärs över torget.
Vi kan inte annat än instämma i klassificeringen. Högsta betyg enligt den lokala skalan.Det är breda, härligt mjuka och vältrampade stigar. Tror vi är de enda tvåfotade vandrarna ute idag. På varje bar finns ett litet lotteri. Pengarna går till diverse lokala angelägenheter. Gissningsvis är lottköparna desamma som de som bakar bullar, kokar kaffe och stoppar brödkorvar till knattematcher och julmarknader. Vinsttavlan är riggad för att locka till lottköp. Sardiner älskar ju alla och högsta priset är inget mindre än en trådlös högtalare som annars går att finna på kinesisk nätshopping för 4 USD + frakt.Hur ruffigt det än är i övrigt så står det en vacker, till synes akvarellmålad, kyrka mitt i byn.Det läggs ingen förmögenhet på marknadsföring. Alla vet ju ändå var caféet ligger. Och vet man inte får man väl fråga. Problemet är bara att det inte finns någon att ställa frågan till. De få människor som inte har siesta är ju därinne.Det må se enahanda ut men den lokala osten, världsberömd i hela Portugal, är gjord på rå fårmjölk och definitivt värd en omväg. Vid baren diskuteras det skenande priset på bacalao och bakom disken finns ett utbud som bland annat innehåller små vackra burkar med vitt vin. Köper man fyra för en euro stycket får man en lika vacker t-shirt. Vi lämnar två av burkarna, men tar med oss t-shirten.Torget är en öppen och solig plats.Det är en lite större by som består av både huvudgator och sådana här tvärgator.Man invaggas i känslan av att vandra i en svunnen tid. Knappt man då vågar gå igenom en sådan här högteknologisk portal från framtiden. Vilken tidsålder har vi hamnat i nu?Ibland tigger vi vatten på en byggarbetsplats. Andra gånger knör vi ner flaskan i ett handfat på en kommunal toalett, men det är så här vi vill ha det. I Portugal tar man behovet av allt livs viktigaste komponent på fullaste allvar och serverar det med den stil det förtjänar.En livsgärning förevigad?Mellan byarna finns inte mycket mer än vältrampade stigar och ett öppet vackert landskap som uppskattas såväl av vandrare som de får som inte behöver gå hungriga.Plötsligt kommer vi till ett samhälle. Man växer aldrig ifrån obehaget att gå genom en by som ser hastigt övergiven ut. Vilken farsot eller händelse fick invånarna att fly hus och hem till synes i närtid? Om det är någonstans det spökar så måste det vara på sådana här platser.Romarna må ha fått mycket beröm för sina vägbyggen, men i ärlighetens namn ska de ha lite kritik också.Vi har sagt det förr. Portugal måste vara Europas bördigaste land.Snart framme!Vi är bara halvvägs. I morgon fortsätter det bära det uppåt.Nä, uppläggningen matchar inte en fransk Café gourmand, men efter en lång dag är desserten inget man vill hoppa över. En creme brulé, lite gröt med kanel och en färskost med pumpamarmelad. Och all mat var faktiskt underbar. Boka gärna bord på https://www.oalbertino-folgosinho.com/.Läggdags. Restaurangen dubblerade som lokal bostadsförmedling. Här hyrs avfolkade lägenheter ut till de turister som kommer förbi. Vi fick hus nr 1 (av 20). Var nog inte så många utsocknes på besök den här dagen.
