En vandring mot solen
Vi tar en slurk ur Alebos häsobrunn och beger oss sedan genom djupa skogar och över fuktiga myrar fram till ett söndagsstängt vedugnsbageri. Just före skyfallet når vi natthärbärget pensionat Sågknorren där vi bjuds en härlig trerätters.
Stundtals med hjärtat i halsgropen känner vi oss som jagat villebråd när vi vandrar genom obefolkade vilthägn och närgångna åskväder.
En kort etapp både längs järnvägsspår och andra spår som vi inte ser ett spår av fram till ett sömnigt Reftele vars vackra tågväxlar ändå sätter lite färg på tillvaron.
Rocknar (sandryggar) tar oss över den gigantiska mossen och vidare in i de djupa skogarna. Civilisationen når oss i form av låga entreprenörsfyllda fabriksbyggnader vilka omger varje småländsk by. Och så småningom når vi även det utmärkta Wärdshuset i Bredaryd.
På småvägar, stigar och slutligen spångar tar vi oss ner genom mörkaste Småland till antimetropolen Hillerstorp där bearnaise på pizzan verkar vara en lokal lag.
En lång dag genom skog och mark där flitiga smålänningar röjt för odling och bete. Tyvärr verkar alla vara självförsörjande. Dagens enda affär hade ett begränsat utbud av små stenar och kaveldun. Dessutom till ockerpriser.
Mellan industrimetropolerna för symaskiner och tändstickor hittar vi Vätterns södra riviera. Fortsätter sedan förbi hallelujandet i Jönköping och upp längs Tabergsåns alla nerlagda smedjor och kvarnar till ett polskt party i Månsarp.
Bland tomtar och troll och andra väsen längs fina, svårfunna och helt ouppfunna vägar.
Vi lämnar ingenjörens tragiska öde bakom oss och vandrar genom äppeldoftande idyller ner till ett inte lika idylliskt slutmål.