Det är ingen uppmuntrande skara leverdonatorer som väntar vid dagens slutdestination, men vägen dit var i vilket fall vacker.
Det börjar hamna många måsten på vår franska inköpslista och det gäller att gripa tillfället i flykten. Kastanjehonung är en favorit man blir lycklig av att hitta. Och så ska vi åt höger. Typiskt!Slott har en magisk dragningskraft och i Frankrike ser man till att exploatera den aura av lyx och romantik de omges av. För hundra år sedan var många slott delvis i ruiner, men nu blomstras det igen. Strax kommer karavanen av veteranbilar, en annan dag arrangeras ett stort bröllop, och en tredje dag kan det vara vi som checkar in i en slottsflygel. Den dagen är tyvärr inte idag. Slottens utplacering tar ingen hänsyn till vår dagsplanering och än är det långt kvar.När man slutligen kommer upp på krönet är det en härlig känsla att vända sig om och se tillbaka på vägen man vandrat. Ett par, tre liknande vyer till så är vi framme.Här produceras enligt egen utsago Frankrikes bästa gåslever. Och nu ska vi få reda på hur det går till. Det är med skräckblandat intresse vi följer gässens livsöden.Vad gässen borde hållit hemligt är att de äter upp sig något kopiöst innan den långa flygturen från t.ex. Skåne ner till Afrika. Och i brist på andra lagringsutrymmen så lagrar de energireserven i sin lever, vilken sväller mångdubbelt. Det knepet fungerade klockrent i tusentals år fram tills att en nyfiken Francos genomskådade tricket. När man dessutom upptäckte att den stinna levern var en delikatess var det kört och gässen får nu finna sig i att få mer mat än de orkar stoppa i sig. Detta och mycket annat får man lära sig på detta pedagogiska museum där det återkommande lugnas med att gässens strupe är mycket tålig.Ikväll får det bli något annat än anka till middag. Restaurangen är stängd, men på baksidan finns paradrätterna till försäljning i denna underbara matmaskin.
