Vi fotvandrar nästan hela vägen ner till Algarve. Det enda lilla undantaget är de färjor som tar oss över hindrande vattendrag. Det är en härlig lyx att guppa över en flod med brisen i håret. Denna morgon är det Rhen som korsas på vår väg mot vulkanområdets epicentrum.
Vandring längs de tyska floderna är inte speciellt ansträngande och inte var vi redan värda en fikapaus. Men det är något magnetiskt med de tyska kaféerna. Det blaskiga kaffet till trots. Kan det möjligen vara bakverken som står för magin.
Tyskland är fyllt av borgar. Vissa i ruiner och andra renoverade till originalutförande, men det alla borgar har gemensamt är att de ligger högt och otillgängligt. Det här är inte första borgen vi vandrar hundratalet höjdmeter mot för att sedan inte offra kraft på att gå riktigt hela vägen. Hej då Rhen.Tyskar gillar hobbies. Och som alltid går man all-in, med varningsskyltar, ett litet hangarliknande klubbhus och en ensam man med en fjärrkontroll. Lycklig som ett barn.Och så gillar man att samla saker. Det överlägset vanligaste samlarobjektet är förstås trädgårdstomtar. Känns ibland lätt magiskt och inte alltid vackert, men lite nyfiken blir man på det solcellsdrivna järnkapellet man skruvat fast i en sten.
Det vi blir barnsligt lyckliga av är matautomater. Denna gång blev det närvuxet speck.
I valet mellan att fylla vatten på kyrkogården eller att tigga av lokalbefolkningen så föll vi för det senare. Underbart friskt byvatten direkt från kommunens ledningar.
Här bor en äkta mjölnare. Tyvärr annonserar skylten Ruhetag.
Men ingen vilodag är så helig att man inte vill visa sitt kvarnhjul. ”Nur fünf Minuten” övertalades vi och kände oss som Hans och Greta när vi lät oss lockas in genom bakdörren. Nu var det bara ren och skär stolthet som drev mjölnaren och vi kom helskinnade och lite hungriga ut igen. Hade inte varit fel med några pepparkakor.”Ska vi inte här? Vet inte, men det måste vi väl. Man ser ju inget. Men sluta, det är inte roligt”. Med den ordväxlingen kunde hela projektet gått i stöpet……men vi vågade oss igenom det porösa berget……och efter några ytterligare mörka passager ser vi äntligen ljuset i tunneln.Nu är vi i vulkanområdets epicentrum. Här formas byarna till stor del av vulkansten……och alla industrier, konditorier, restauranger etc. har ordet vulkan eller lava i firmanamnet.Vad känns då bättre än att avsluta etappen på vulkanbryggeriet.Och få en god pils bryggd på lavafiltrerat vatten.
Extra lycklig blir man sedan när minibaren innehåller en portionsflaska 50%-ig Basaltfeuer (lavastenseld). Vissa dagar slutar bättre än andra.
