17 regndagar innehåller en normal oktober. Månadens allra första dag ser inte ut att bli en av dessa.Först stoppet blir Cochem. Vill man checka alla Mosel-boxar med en bild så är detta ett bra försök. Sagoslott, branta vinodlingar, bänktäta flodpromenader och cafetäta längor med tysktypiska hus.Och visst hittar vi ett bord i solen. Fikapaus efter fyra kilometer. Varför inte?Vägen upp mot slottet är ganska brant. Och visst blir man törstig i värmen, men där man är van att det ska stå vatten och läskförsäljare, där finns istället ett oändligt utbud av vinbutiker. Lite produktdiversifiering hade inte skadat. Norrut slingrar sig Mosel ner till Koblenz och Rhen, och längs vår rutt söderut flyter den förbi Trier, Metz och Toul fram tills att den försvinner upp i södra Alsace. Vi följs åt, läs möts, under 13 etapper innan vi skiljs för gott i Toul. Sydligaste etappens frukost blev ett av de allra bästa minnena.
Det finns de som hävdar att man inte kan köpa lycka. Då har de inte sett kommersen en söndag längs Mosel. Carpe diem.
Lycka kan komma i olika former och format. Och ibland är underbart kort, alldeles för kort. 10 km kvar.
Allt går att sälja med mördande reklam?
Där på andra sidan floden hägrar slutmålet Bullay och trots ryktet om färjkarlens oberäkneliga leverne så ser båten ut att styra någorlunda rakt över det spegelblanka vattnet.De korta båtturer vi tillåter oss för att korsa floder är alltid lika uppskattade. Vandring i all ära, men de där extra kilometrarna för att hitta en gångbar bro är något man gärna undviker. Framme! Hemma hos fotografen Wolfgang, som en gång hamnade öga mot öga med sitt drömobjekt Andy Warhol. Några klick senare sa det klick och hans känsliga kamerafinger fick föreviga allt från Lou Reed, Keith Haring till Julio Iglesias. Under några hektiska år i 80-talets New York.
